Lördagsgodis

En sci-fi historia för barn, av Tom Söderlund

“Kom, jag ska visa dig något”. Flickan småsprang över gräset bort mot verktygsskjulet. Hon hette Nina och var sex år. Jag var fyra.

“Här är något som morfar byggt, du ska få se!”
Hon sköt upp dörren. Verktygsskjulet var dammigt och fullt av prylar.
“Där är den!” sa Nina. I hörnet stod något, täckt av en grå presenning. Nina slet av presenningen. Ett moln av damm yrde upp.

Under stod en hemsnickrad maskin, stor som ett kylskåp. Den hade en massa mätare och rattar. I mitten fanns ett litet säte.
“Det är en tidsmaskin!” utropade Nina stolt.
“En vadå?” sa jag.
“Man kan resa i tiden med den. Kolla!”

Nina satte sig i sätet och började skruva på en mätare som såg ut som en liten klocka.
“När vill du åka till?”
Jag funderade lite. “Hem till stan kanske?”
“Nej jag frågade ‘när’, inte ‘var’. ‘NÄR’ vill du åka till?”

Först förstod jag inte frågan, så jag var tyst och funderade lite till.
“Lördagsgodis.” sa jag till slut.
“Va?”
“Lördag. Vi kan åka till lördag. Då får vi lördagsgodis.”
“Bra idé” sa Nina. “Sätt dig här.”

Jag satte mig i Ninas knä. Hon fortsatte skruva på mätaren samtidigt som hon tänkte högt: “Idag är det torsdag… lördag är om två dagar… och vi vill komma fram på förmiddagen. Sådär! Och så batteriet.”
Nina böjde sig fram och tryckte på en strömbrytare. Ett elektriskt surr hördes och hela maskinen började vibrera lätt. Några lampor tändes upp på instrumentpanelen.

“Vill du trycka på knappen?”
Hon pekade på en grön knapp där det stod START med stora bokstäver. Jag sträckte ut ett nervöst finger mot knappen. “Men tryck då” sa Nina otåligt.

Jag tryckte.

Surrandet och vibrationerna blev starkare. Ett par lampor började blinka. Så blev det svart, som om jag blundade. Och sen ljust igen. Jag kände ett tryck i öronen, som när man åker flygplan.

“Är vi framme?” undrade jag. “Jag tror det”. Jag tittade mot skjulets fönster. Det duggade utanför. Det hade det inte gjort för en minut sen.

Vi hoppade ur maskinen och sprang ut ur verktygsskjulet. Rusade över det blöta gräset bort mot stora huset.

Inne i köket stod min mamma och Ninas mamma. ”Där är ni ju!”, sa mamma. ”Ska vi åka och köpa lördagsgodis?”