Den förtrollade grytan

Bröderna Grimm

Det var en gång för länge sedan en liten flicka som bodde tillsammans med sin mamma i en liten stuga intill en stor skog. De hade det rätt bra om de inte hade varit så förskräckligt fattiga. Det var det många som var på den här tiden.

Varje dag gick mamman den långa vägen in till staden för att söka arbete. Ibland fick hon hjälpa någon att tvätta ibland var det någon, som behövde hjälp med städningen, men ofta fick hon gå hem utan att ha tjänat ett öre och då kunde hon ju inte handla någon mat.

Varje morgon tog den lilla flickan sin hink och gick in i skogen för att plocka lite blåbär så de i alla fall hade något att äta. En morgon ville flickan inte plocka blåbär. Hon sa till mamman att hon ville ha gröt, sådan som grannarna åt nästan varje dag.
– Lilla vän de är rika och kan köpa risgryn, det kan inte jag sa mamman.
– Jag går väl till skogen och plockar bär då sa flickan.
När hon kom ut i skogen så hörde hon någon som ropade:
– Hallå.
Hon tittade sig omkring, men kunde inte se någon. Efter en stund var det någon, som ropade igen. Nu fick hon syn på en liten grå gubbe som satt på en sten.
– Vem är du som plockar blåbär här i min skog? sa gubben.
– Jag heter Anna och jag brukar plocka bär här. Inte visste jag att det var din skog, sa flickan.
– Okej, du får plocka bär här då, sa gubben.
– Egentligen vill jag inte plocka blåbär för jag är trött på att äta bär varenda dag. Jag vill ha gröt, men vi har inga pengar att köpa ris för, sa flickan.
– Lätt ordnat, sa gubben.
– Du tar med dig en gryta och kommer hit i morgon, men det ska vara en jättefin gryta. Har ni någon fin gryta?
– Ja det har vi, men jag får nog inte ta med mig den för mamma sa flickan.

Anna funderade hela dagen på vad den lilla gubben hade sagt men hon berättade det inte för mamman. Nästa dag gick hon in i skogen och med sig hade hon den fina grytan och gubben satt på samma sten som dagen innan.
– Har du grytan med dig? sa gubben.
Flickan nickade och visade honom grytan.
– Den duger, sa gubben.
Sedan plockade han fram en förskräckligt ful och bucklig gryta.
– Menar du att vi ska byta och att jag ska få den fula grytan istället? Det går ju inte. Mamma kulle bli jättearg och ledsen, sa flickan.
– Du glömmer att det här är en förtrollad gryta, sa gubben.
– Ja men hur gör man? undrade flickan.
– Lyssna nu mycket noga!
Först fyller du grytan med vatten. Sedan tänder du eld i spisen, sätter på grytan och säger:
– Snälla gryta koka gröt
När grytan är full säger du:
– Snälla gryta sluta koka gröt.
Du måste säga precis så förstår du? sa gubben.
Flickan nickade och tackade honom.

När flickan kom hem var mamman inte hemma, så flickan hällde vatten i grytan och satte den på spisen, men hon vågade inte göra eld i spisen för det hade mamman förbjudit henne att göra. När mamman kom hem och fick se den fula buckliga grytan undrade hon var den kom ifrån.
– Har du hittat den i skogen? Du samlar då på allt möjligt skräp, sa mamman.
– Det är en förtrollad gryta, som kan koka gröt på bara vatten, sa flickan.
– Kära lilla barn det finns inga förtrollade grytor, sa mamman.
– Jo det är visst en förtrollad gryta. Jag fick byta till mig den av en liten gubbe, som bor i skogen. Jag bytte den mot din nya gryta, sa flickan.
– Snälla lilla barn det har du väl inte gjort!
– Snälla mamma tänd i spisen så får du se, sa flickan.
Mamman suckade, men gjorde som flickan sa.
– Snälla gryta koka gröt, sa flickan.
Då hände det något märkligt. Grytan började koka. Det blev mer och mer gröt ända tills flickan sa:
– Snälla gryta sluta koka gröt.
Då slutade den koka.
– Oj det är verkligen en förtrollad gryta. Vad glad jag är. Nu behöver vi aldrig mer vara hungriga. Tack kära barn, sa mamman.
– Det var väl tur att jag träffade den lilla gubben, sa flickan.
– Ja det var det verkligen.
Sen den dagen kunde flickan och hennes mamma äta gröt så ofta de ville